» Начало » Embroidery_sw

Det bulgariska landsbroderiet – skydd som utlovas av skönhet

Det bulgariska broderiet, en del av folkkonsten bär på rikedom av vår nationella folklore. Broderiet i den traditionella bulgariska folkdräkten vittnar om kulturella dygder och prestationer. Med denna stora variation av mönster, så är broderiet ett uttryck för rikedom av själ, konstnärliga och kreativa talanger, samt en ständig strävan efter skönhet och elegans.

Den kreativa processen för denna folkkonst är ett uttryck för vår nationella anda och strävan efter andlig upplyftande. Broderiet visar den bulgariska kvinnans position i samhället, hennes moral och världssyn.

Symboliken för det bulgariska broderiet uttrycks av färger och figurer som används för skapande. Det är en kombination av symboliken för familjens skydd och löfte för familjens välstånd.

Färgerna som i huvudsak används är rött och grönt, vanligtvis på en vit bakgrund.

Den röda färgen som symboliserar moderns blod och härkomst har en viktig roll som en amulett mot besvärjelse och svartsjuka, samt skydd mot det “onda ögat”.
En del vanor och tron är förknippat med den röda färgen: påskäggen är målat i rött, bruden bär en röd slöja, röd tråd knuts runt om den nyfödda. Rött är också en av färgerna på martenitsi armbandet.

Den gröna färgen uppfattas som ett uttryck för det återupplivande livet och är förenat med livets träd som ger evigt liv och helande. Den nära relationen mellan människan och naturen är förkroppsligad av denna färg.

Den vita färgen symboliserar renhet, ogenomtränglighet och gudomligt ljus. Traditionellt, så står bruden på vit ull, sedan spänner bruden vit ull under vigselsceremonin. Brödet som konsumeras under ritualen görs med “tyst vatten” som hälls från vita lerkärl.

Guld används också i broderiet. Det är en symbol för eld, ljus och sol, och följaktligen av folkets välstånd. Det är inget sammanträffande att flickan från folksagan är nedsänkt i en gyllene flod.

De olika mönster är baserad huvudsakligen på geometriska figurer. Den främsta är rhombusen. Rhombusen i den traditionella kvinnans folkdräkt som syns på förklädet är symbol för fertilitet
Burna av unga brudar innebär att de nu är könsmogna och kan skaffa barn. Rhomboid är också broderade på bröstet, ärmarna och kjolarna – de delar av kvinnokroppen som sexuliseras.

I herrdräkten hittar vi igen de rhombusformade mönsterna broderade på den övre delen av tröjan. Dessa mönster betonar önskan för fertilitet.

För hennes hemföljd, så syr den framtida bruden in figurer av sin familj och sin framtida make. Om hon såg något som en gåva till andra, så syr hon in figurerna av Makaz, Kanatitza och Babica.

Makaz består av två trianglar och symboliserar förlovning. I denna symbol så nuddar trianglarna sina spetsar, men deras sammanfogning sker i den stora Makaz.

Det är ett uttryck för äktenskap, den heliga enheten som makar och framtida föräldrar.

Det läggs till i den stora Makaz på båda sidor, då omvandlas små trianglar till Kanatitza – en symbol för den avkomman som man lyckas få, det vill säga huvudsyftet med familjen förverkligas – barn fötts.

Man utvidgar denna symbol genom att lägga till en annan liten triangel till sidorna som förvandlas till den stora Kanatitza, symbol för nyfödda barn, dvs. den första generationen får sina arvingar. När trianglarna på båda sidor blir tre, är det nu Folket- den stora Kanatitza.

Babica är en symbol för familjer som bilder släktband. Den centrala huvudkompenenten är rhombusen – där kvinnan är källan till liv, men den består av två angränsande trianglar som uttrycker släktskap. Här pekar de tillsatta trianglarna utåt, vilket tyder på att man lämnar sin familj och ansluter sig till sin nya familj.

Den traditionella dräkten var ett tecken på den sociala statusen hos den som bar dräkten. På dräkten broderades det motiv som symboliserar sin sociala status.

Folkkonst är inte endast nationell konst, utan en överföring av familjens minne och kunskap sedan urminnes tider som ärvdes genom kulturella traditioner. Broderiet är en av de mest strålande prestationerna i denna konst.

Idag är den här konsten inte bortglömd eller försummad, och den är inte bara en del av folkmusikers eller dansarnas folkdräkt. Tvärtom har denna konst trängt sig in i vårt vardagsliv genom broderade dukar och handdukar som har blivit allt vanligare . Vi hittar det på smyckeskrin eller andra små föremål i det dagliga livet.

De vävda motiven finns i köksförkläde, handdukar och typservetter. Idag kan du även se motiven i kläderna hos den moderna storstadspersonen, dock är det enklare mönster och är främst på skjortor och blusar.

Det finns en uråldrig figur, en stiliserad sköldpadda, som man ofta ser i kläder eller på smycken som prydnad. Denna symbol för oändligheten användes även av de gamla (forntida) bulgarerna som en skyddande amulett mot olyckor.

Med tiden har broderiet förlorat betydelsen som ett sakralt element. Även om den i stor utsträckning stiliseras och förvandlas i sin oändliga mångfald, så representerar den ett unikt arv av det hemliga språket inbäddat i prydnaden, ett minne om den bulgariska kvinnans rika världssyn och den otroliga känslan av rytm, harmoni och skönhet.